Ingrid Fredriksson

Ingrid Fredriksson

Andra bloggar och sidor

Min blogg på blogg.se
Min blogg på ambassaden
Clarorna

Saker att komma ihåg

AllmäntPosted by Ingrid Fredriksson Mon, September 14, 2015 12:36:16

Så var momsbokföringen gjord också. Ja, det har blivit en hel del gjort denna sommar trots att jag inte varit helt överens med min dator. Saker som man skrivit bara försvinner, men då har man inte sparat dem, säger datasonen. Jodå, jag har sparat… tror jag i alla fall, men det blir bara borta.

Som Clarornas nyhetsbrev som jag skulle lägga ut på Clarornas hemsida. Men det gick ju inte… Jag försökt igen och igen, men då följde inga bilder med. Får väl vara med bilderna då, tänkte jag, men Lenas formulering på Clara Special diplomet var ju också ett foto som försvann, ja då skriver jag väl in det då… Det var bara det att när jag skrivit in det bara försvann det. Åts upp! Ja, då får det vara litet tokigt då. Undrar om inte datorn snart är mätt nu, eller hur mycket orkar den äta upp?

Sedan har jag bekymmer med lösenorden. De finns väl i pärmen med lösenord, säger datasonen. Det är bara det att någon sådan pärm hittar jag inte… Jo, jag vet, man skall spara, speciellt lösenorden. Men det tror man att man kommer ihåg. Det är ungefär som när man lägger ner saker i frysboxen. Det där kommer jag väl ihåg…

Sedan när det gått ett par dagar står man där med ett omärkt paket och kan inte för sitt liv förstå vad det är. Ja, jag skall bättra mig! Än så länge kommer jag ihåg vad jag heter i alla fall! Och nästa vecka är det bokmässa. Hoppas att åtminstone den ena av mina böcker kommer innan dess… Jag skall ju prata om den på torsdag och på söndag blir det nästa.

Sedan blir det snart oktober...




Momatén och "n....jobb"

AllmäntPosted by Ingrid Fredriksson Sun, September 06, 2015 13:30:57

Denna vecka har jag skrivit index till ”Aspects of Consciusness”. Det har verkligen varit ett ”n….jobb”, skulle man ha sagt på den gamla goda tiden, innan rasistpoliserna slog till och till och med dömde ut plåstren, för att de var vita.

Men i går var jag på Mo-dagen, ja nu var det inte Momatén, för den är i Norge den, utan det var en härlig dag Mo. Nu hade man inte lika tur med vädret som man brukar ha, vet inte vad det berodde på, kanske hade man inte hållit sig lika väl med väderguden detta år. Att komma till Mo var i alla fall som att komma hem… där fanns kusiner och gamla vänner. Jag blev nästan rörd när en dam mindes min pappa, som dog när jag var åtta år.

Där var en ungdomsgranne som hade bakat kaka enligt min mors recept… och där kom en ung kille med en liten flicka. Han talade om att han var son till en barndomsvän och hans mormor var en av mina omtyckta grannar på den tiden. Vid bordet mitt emot fanns en liten flicka som gärna ville ha ”Rosa Lyckan ko”. Hon frågade sina föräldrar, men försvann sedan. Innan vi skulle gå hem tar jag en bok och ett ”Rosa” kort och ger till mamman. När jag skulle gå kommer flickan rusande och kramar mig!

En annan gammal granne tyckte att jag blev mer och mer lik min mor… Ja, i går såg jag nog ut som ett index i ansiktet. Nu har jag dock sovit gott i natt, så släktskapet kanske inte syns lika tydligt.

Och så handlade jag av mina grannar, jättefina grönsaker och knäckebröd. En fin påse med "Kakehål" fick jag på köpet!

Annars är det väl bilden på den drunknade pojken som vi minns från veckan. En bild som fått hela världen att reagera, trots att oroligheterna inte är någon nyhet och att massor med barn svälter ihjäl, får huvuden avskurna, våldtas eller dör i flyktingkatastrofer varje dag. Världen är inte precis god. Man brukar dock inte publicera bilder på döda barn. Många barn som sett bilden blir traumatiserade och kan inte släppa tanken på detta. Frågan är om det var värt detta? Vi får aldrig glömma att en bild säger mer än 1000 ord och att känslor berör.



En författares dröm

AllmäntPosted by Ingrid Fredriksson Mon, August 31, 2015 12:39:11



Problemen är möjligheter

AllmäntPosted by Ingrid Fredriksson Sat, August 22, 2015 17:29:58

Fler är 50 miljoner människor är på flykt i världen, en flykt undan krig, svält och elände. I vårt land är vi drygt nio miljoner inkl. barn, äldre och allt fler invandrare. Det säger sig ju självt att vi inte kan ta emot alla som smugglas på dödens hav trots Grekland och Italiens dilemma. Det hjälper inte hur gärna vi än vill.

Miljarder satsas i världen på hjälpbehov. Det går att bevattna, borra efter vatten och avsalta havsvatten, det kräver bara energi. Israelerna är jätteduktiga på detta. Vi har i dag väl utvecklad solenergi, paneler över Sahara skulle teoretiskt förse hela världen med elkraft. I princip kunde hela Sahara bli beboeligt genom bevattning och egen elkraft. Med biologisk rening finge man sedan vatten till odling, så öknen kunde bli självförsörjande.

Om ny teknologi användes på bästa sätt – jag tror att många företag skulle ställa upp och sponsra en sådan lösning - och om miljarderna satsades på så sätt, kunde Sahara bli nästa tillväxtområde. Olika folkslag kunde hänvisas till skilda områden, sunni- och shiamuslimer är ju inte precis några vänner. Förr delade Migrationsverket på dessa, det gör man inte nu längre utan vi ser hur ovänskapen följer med till vårt land.

Människor skulle inte behöva överge sin nedärvda kultur och försöka bli svenskar, de flesta vill ju flytta hem till sin hembygd igen när krigen är över. Detta skulle på så sätt bli möjligt.

Detta är ett förslag till lösning på ett till synes olösligt problem. Snälla sprid detta! DELA, DELA!



Riksgränsen mellan Göta- och Svealand

AllmäntPosted by Ingrid Fredriksson Sun, August 09, 2015 14:39:59

Till sist kom även jag ut i skogen för att plocka blåbär. Något försenad blev jag redan när jag startade och när jag äntligen kom fram till skogen var det inte den skog jag kände sedan förr. Vad mycket vatten det var överallt. Hjulspåren var ju floder och allt gräs sedan… Slätthygget var inte precis slätt det heller…

Äntligen kom jag fram! Men då hade jag redan en plockare full, som jag för säkerhets skull plockat på vägen dit. Men där fanns bären. Jag kunde gå på knäna och plocka. Jag tackade naturen för gåvorna och genast var det ännu mer. Och det var ju inte så dumt att ha tagit svarta byxor på sig… Blåbärsfläckarna syntes inte…

Men klockan gick fort… Och till slut fick jag plocka ihop mina tillhörigheter och börja min mödosamma väg tillbaka. Jag hann inte ens gå upp och njuta av utsikten på berget i närheten. Därifrån skall man ju se ända till Vänern, heter det.

På hemvägen såg jag älgspår också, små fina kospår och stora spetsiga tjurspår. Och så måste jag ju bara stanna vid röset mellan Götaland och Svealand. Det är ett gammalt röse möjligen från en tid före kristendomen, då man rövade och slog ihjäl, då ett människoliv inte hade mycket värde.

Gränsen finns beskriven i en handling från 1582 i riksarkivet. Ja, det finns ett ännu större och finare röse litet längre upp i skogen, men det hade jag ingen lust att leta upp, packåsna som jag var med två bärhinkar… Inte helt fulla, men i alla fall.

Jag tänkte ta en genväg tillbaka. Men genväg är senväg heter det ju. Och skogen var liksom inte som förr. Det var så många nya stigar. Det var viltstigar förstås och inte slutade de där jag tänkte utan det blev en promenad genom vilda skogen, nedför ett berg med stenar innan jag kommer ut mitt emellan vägarna. Nu har jag i alla fall lärt mig hur den nuvarande terrängen ser ut och jag ramlade inte en enda gång utan både jag och bären kom helskinnade hem!



San Antonios ros?????

AllmäntPosted by Ingrid Fredriksson Sun, August 02, 2015 12:46:39

Solen är här på tillfälligt besök i dag. Ja, i går också var det en sådan dag man bara måste ta vara på.

Ut i skogen bar det med kniv. Ja, kniven var avsedd för kantareller och där var gula fält men med minikantareller. De stora var plockade… Ja, jag såg allt ”stubbarna” efter dem.

Det har då inte gått åt någon tid på sol och bad denna julimånad. Jo, en dag var jag vid sjön en annan badade jag med korna. Sommaren varade i alla fall tre eller fyra dagar…

Min nya bok ” The Journey to Life or Death” är i alla fall klar för provläsning, meddelade förlaget. Jag är faktiskt rätt nöjd. Omslaget blev fint, tycker jag. Annica Anderssons tavla ”Love and Light” pryder framsidan.

Och så har jag gjort en engelskspråkig hemside-variant för mina engelska vänner, som jag skall ”sätta i sjön” när min nya bok kommer. Och så väntar jag naturligtvis på ”The Mysteries of Consciousness”. Hoppas den hinner bli klar innan SAND konferensen i San Jose i oktober.

I dag fick jag två konferenspåminnelser, den ena var till en konferens i Hongkong som jag inte är intresserad av. Den andra var från IANDS (International Association for Near-Death Studies) med bl. a. Eben Alexander. Den är jag verkligen intresserad av! San Antonio i Texas, ”San Antonios ros” är en melodi som kommer upp i mitt huvud… Vi får se hur det går!



Lätt lättöl och endorfiner

AllmäntPosted by Ingrid Fredriksson Tue, July 21, 2015 19:50:32

Sicket väder det har varit i dag! Inomhusväder hela dagen. I går kväll kom jag mig i alla fall ut på en liten joggingtur. Men nu hade taltrasten tystnat… Liksom göken, som höll på att gala de sista dagarna i juni. Rosorna blommade dock i syrenhäcken efter vägen. Ja, de växte faktiskt på utsidan av häcken så jag måste bara stanna upp ett tag och lukta på gammaldags rosor och på jasminen som en annan grannfru hade…

Nyttan med att försöka springa är att man känner sig så nöjd efteråt när de kroppsegna morfinerna, endorfinerna slår till. Det behövs nog många sådana denna regniga och svala sommar. Inga vilda djur såg jag heller i går, men i dag var det en liten hare på gräsmattan. Och sedan var det spår efter grävlingen i morse. Jag undrar bara om han är ute efter mördarsniglar eller om det är ölfällan som drar…

Ja, jag har laddat en fälla med lättöl, som sniglarna sedan drunknar i. I morse fick jag fylla på men under dagen har nog Vår Herre gjort ölet ännu lättare.

Men nu tittar solen fram litet försiktigt…



Energi på semesternivå

AllmäntPosted by Ingrid Fredriksson Sun, July 12, 2015 18:13:03

Min energi befinner sig på semesternivå. I juli vill jag inte göra någonting utan bara njuta av sommaren, vart den nu har tagit vägen? Ja, kvällarna är ju fortfarande ljusa, gräset växer och måsarna får laxrester och gammal potatissallad. Jag vet ju inte om det är bästa käket för måsungarna, men det är i alla fall bäst för mig.

I juli är det annars all världens aktiviteter på gång… Det är hästkrafter på gång i Årjäng, stortrav, musik och Gud vet allt. Det är för tur att det inte är jag som är arrangör till något för då bleve det inget alls – inte i juli i alla fall.

Inte ens skattemyndigheten tar riktig semester, de skall ju ha in skatt, arbetsgivaravgifter och moms, så det blir bokföring så semester det är. Det är bara solen och värmen som har tagit semester på riktigt verkar det som.

Men det var i alla fall sommar i några dagar förra veckan. Då korna badade, några kylde fötterna i källan och Blondie solbadade nere vid sjön. Precis så lat känner jag mig också…



Next »